Soo Fail ♣

Sitter i CD Kassan på jobbet nu efter stängning, helt skakis i händerna nu när jag skriver. Hela min kropp är skakig, ångesten skakar mig. Allt socker jag fått i mig skakar mig. Har hetsat massor med skit idag. När jag hetsar så hetsar jag allt som är ”förbjudet” men det är så fucking gott! Men alltid efter hetsen så kommer illamåendet och ångesten och jag vet att jag kommer må skit dåligt efter, men ändå skulle jag lätt kunna äta mycket mer. När jag hetsar finns det ingenting som heter ”för mycket” asså ett äpple kan lika gärna vara 20 äpplen, jag skojjar inte! Nästa gång jag bli sugen eller är nära hetsen ska jag tänka på hur illa/dåligt jag mår psykiskt efteråt. Som nu. Det är inte bara hetsen som har förstört min dag idag. Mycket annat också, det kanske är därför jag hetsade, tycker synd om mig själv! Hatar det! Jag hatar det här, jag vill inget hellre just nu än att kräkas. Tårarna bara rinner, jag kan inte sluta. Jag vill inte gråta men jag hatar mig själv så mycket när jag gör såhär mot mig själv. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte bete mig såhär. Alla som läser tänker typ; fan hon e sjuk i huvet ju! vad fuck är hennes problem. Väx upp! – Jag vet att det kanske låter löjligt allt det här, vissa kan inte ens förstå sig på det här överhuvudtaget, och jag har full förståelse. För förut kunde inte jag heller förstå det! Men nu när jag upplever det själv och den här ångesten är verkligen inte att leka med. =/ Har läst lite om att när man spyr så tar det mycket skada på tänderna, för magsaften är som ett frätande medel på tänderna. Och något som man verkligen inte ska göra är ju att borsta tänderna efter att man spytt. Fuck vad jag skakar i händerna. Ååååh! Jag som trodde allt det här dramat var förbi, att det var över. Jag klarade mig ju i alla fall en vecka utan att kräkas, eller? hmm minns inte ens. Och nu, i’m falliing.. Jag vill inte åka hem heller, inte till ensamheten i lägenheten. Jag kan lika gärna sitta här och vara ensam i 2000 kvm. Om jag åker hem, vem ska jag komma hem till ? Ingen, mörkret, sängen? Ensamheten plågar mig djupt faktiskt. Man kan tro att jag har det hur bra som helst i och med att jag har värsta feta bilen, eller för att jag har ett företag. När folk ser mig åka från jobbet, dom ser att jag låser dörren till personal ingången, asså jag stänger butiken = dom fattar att det är min butik, speciellt när dom ser att efter jag låst dörren att jag sätter mig i den dära fina bilen. Då fattar dom direkt ett beslut att; – aa men fan vad bra hon har det. Hon kan inte ha några problem. Men vad fan, jag bara önskar att det var bra. Att jag mådde bra. Jag önskar att det var så bra som folk tror att det är. Varje dag krigar jag med mat / shakes / ångest / hets ? Mitt liv är ju strålande! Som en solstråle. NOT! Inte nog med ensamheten på pojkväns hållet –> Jag har ingen familj alls kvar i Sverige, det är bara jag. Shit vad jag skakar!!!!!!! I alla fall, mamma är ju knappast närvarande, inte pappa heller men han jobbar ju i kina, till skillnad från mamma som alltid hittar på anledningar till att hon inte vill komma och hälsa på mig. Hon vill inte, jag vet inte varför hon inte vill. Men hon vill alltid att jag ska komma till henne och sitta med hennes fylle kompisar eller pundarpolare! Palla med that shit! ='( Syskon kunde jag ju fortsätta drömma om.. För det kommer inga! Mormor känner jag inte, hon bor i Danmark och pundar! Morfar är död. Farfar är en äcklig peddo gubbe, vill helst inte prata om det heller! Farmor är den bästa och jag tänker på henne varje dag. Men hon är så längt borta! Alla mina kusiner är i israel eller i norge. Jag är 20 år helt ensam i det här fucking landet. Tacka Gud att Mimi finns. Men även om mimi är min allra bästa, mest värdefulla människan i mitt liv och även om hon vill och är beredd att fylla alla tomrum inom mig så kan hon inte det. Saknaden av att få känna sig älskad. Jag vet att hon älskar mig. Men det finns så många olika sorters ”älska”. Det finns syskon, familj, vänskap, pojkvän/flickvän, mamma & pappa kärlek. Jag har alltid saknat alla utom en.  Tänk om jag hade haft alla utom en istället för att sakna alla utom en! — > vem ska jag prata med? jag vill inte tynga mimi med alla mina problem när jag vet att hon har mycket att tänka på själv. Men problemet är att jag kan inte känna mig trygg med någon annan. Det finns ingen annan som jag kan gråta med och skratta med. Åååååh, nu är jag arg igen! Peace^^

Posted on april 14, 2011, in ♀ pro ana. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: